De é mycke nu…

…Som en vän till mig sa på klingande kalmaritiska, men nu har jag tid att blogga lite.

Jag har tänkt mer på det här med ämnesdidaktisk handledning och rådgivning. Jag har ju ingen aning hur andra har det ute i landet, förutom de kollegor jag har inom koncernen med samma titel. Hur de arbetar tänker jag inte gå in på, men jag hör aldrig något just kring detta på våra nätverksmöten, men så hade jag ju halvinfluensa och var hemma när det senaste skedde så kanske tog de upp något då.

I vilket fall, jag har tänkt kring hur man bedriver en rådgivning/ handledning som är framåtdrivande. På den ena skolan jag arbetar gör vi skolverkets specialpedagogiska lyft på helfart och jag har märkt dessa kollegor har ändrat sina frågeställningar när de kommer till mig. Hur har övergått till varför och frågor kring hjälp att strukturera sina tankar i utvärdering av arbete. Eller så efterfrågas ett annat perspektiv på något. Dessutom är frågorna mer sakliga. Från: jag förstår inte varför eleven har svårt för svenska/ matematik/ annat ämne, till: jag har sett svårigheter i skrivandet av novell/ subtraktion/ se skillnad på uttryck och ekvation, vad kan det bero på och hur kan vi hjälpa?

Så hur kan man hamna där med ”vanlig” rådgivning? Är det att börja i att utröna ett syfte och formulera ett klart mål innan man ens yttrar dilemmat? Hur öppen vs stängd ska man vara? Jag har som ett första steg i detta varit tydlig med att det just är ÄMNESDIDAKTISK rådgivning som sker. Längre än så har jag inte riktigt kommit ännu.

En annan sida av myntet är hur man gör med de som inte anser att de behöver handledning eller rådgivning. Om man låter dem slippa, vad händer då för deras elever? Det är svårt att vara advokat för elever i behov av särskilt stöd om ingen rådgivning av deras lärare får ske. Samtidigt kanske man pratar för döva öron och det händer fortfarande inget för deras elever.

Boken jag tänkte gå tillbaka till och läsa har jag ju självklart lånat ut, så denna tråd får tas upp igen när boken är tillbaka.

Som sagt, det är mycket nu (på min egen fina dialekt som är en blandning av stockholmska och småländska).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s