2018, men fortfarande samma funderingar.

Jag vet inte hur ni andra gör, men för att jag ska hinna med att ta del av alla artiklar som kommer ut på olika håll har jag lagt mig i mail-listor, där det går.

En sådan lista är för skola och samhälle, eller s.o.s förkortat. Där lades hyfsat nyligen upp ännu en artikel kring specialpedagoger (artikel 1 längre ner) och jag kan inte annat än hålla med den artikeln, för vem mår egentligen bra av dessa åtgärder och hur vet vi att de fungerar? När vet vi att de fungerar? Det kan bli ett helt blogginlägg självt, så jag lämnar det hän än så länge.

Denna artikel gjorde att jag bestämde mig för att söka på speciallärare på samma sajt och hittade en artikel (artikel 2 längre ner) skriven om denna nya form av speciallärare.

Artikelns budskap tolkar jag som att speciallärare en gång blev ersatta av specialpedagoger under socialdemokratisk regering och sattes till igen under borgerlig regering, fast utan egentlig tydlig förklaring varför och utan att veta vart de skulle användas när ”obs-klasser” inte längre finns. Specialpedagoger och speciallärare har en tydlig beskrivning i sin examensordning att rollerna handlar om inkludering och förebyggande arbete, men hur ska detta se ut i praktiken? Det verkar vara upp till varje skola att bestämma.

Författaren till artikeln säger att specialläraren är ur lag, eftersom den gamla speciallärarrollen (av mig kallad Greta i garderoben) inte passar in i en skollag som ska verka för inkludering och mot exkludering. Tankesmedjan från den första artikeln pratar också om att läraren ofta hamnar i att få dra hela ansvaret kring extra anpassningar och den andra artikeln pratar om speciallärare i klassrummet som om det vore ett onödigt sätt att använda speciallärare på. Jag tycker tvärtom. Det är då jag har möjlighet att hjälpa mina kollegor med de extra anpassningar som jag vet individer har och se till att det finns en lärmiljö i klassrummet som är tillgänglig för alla. På så sätt kan även jag ta hjälp av och stödja min specialpedagog-kollega. Båda av oss kan identifiera hinder och tillsammans kan vi fundera ut lösningar och på så sätt ta fram vad handledning och rådgivning kan rikta sig mot. Genom handledning och rådgivning kan vi samarbeta med våra lärarkollegor och hjälpa dem i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd.

Detta kan jag inte finna stöd till någonstans. En dag när jag får och har råd att vara doktorand ska jag forska på detta. På hur skolor organiserar det som i skollagen kallas specialpedagogisk kompetens. Det och skolans digitalisering är något som intresserar mig. Digitaliseringens möjligheter och hinder.

Tills den dagen kommer då jag eller någon annan forskar ordentligt i detta får jag nöja mig med att leva i irriterande ovisshet

Artikel 1

Artikel 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s