Teori och praktik – det bör hänga ihop..

…men ändå är det så svårt.

Jag började fundera kring detta när kritiken mot lyftet specialpedagogik för lärande dök upp. Det är välgrundad kritik och jag håller med den, samtidigt som jag tycker det som finns i de två moduler jag hittills sett är bra, även fast de ibland är precis likadana. T.ex får man i första modulen som kom göra ett undersökande samtal kring delaktighet med elev. Detta dyker upp igen i den modulen som kom sedan, men då med metoden CMC. Upprepning i sig är väl inte fel, men jag, precis som andra i kritiken, väntar bara på att lärarna ska få prova ett AKK-medel eller liknande. För det är sådant som saknas på skolorna. Många, kanske alla, vet att de finns men har aldrig möjligheten att prova det i praktiken.

Det är inte det enda exemplet, men det är vad jag tänker på just nu. Jag har också tänkt på vad som hindrar lärare att ta del av teori och prova teori i praktiken. Många svarar tid. Detta eviga tjat om tid. Jag förstår att man kan se det så, men jag ser istället att hindret är möjligheter. Att min chef ger mig möjligheten att gå på en föreläsningsdag, besöka SETT, köpa in material m.m är nog det största hindret. För vill jag kan jag ta mig tiden. Om jag är väldigt intresserad hur jag kan använda IKT/pictogram/teckenspråk m.fl i min undervisning säg kring subtraktion, så kan jag ta mig den tiden om jag får möjligheten.

Ibland är möjligheter och tid kopplade ihop, som med lyftet i specialpedagogik. Om inte chefen skapar möjlighet för tid till att träffas går det i stöpet. Däremot det som jag undervisar, och nu kanske det blir en tung sten, har jag ansvar för att, inom de ramar jag har, skapa möjlighet för. När de ramarna inte fungerar är det dags att involvera chefen.

Självklart, som en föreläsare från idag sade, går det väldigt mycket lättare med sådant man är intresserad av. Däremot får, åtminstone jag, man ibland uppdrag man inte har något stort intresse i, men det är ändå upp till mig att skapa möjligheter för uppdraget.

Det går däremot inte att neka att en tid är en faktor i möjligheter, men endast en faktor, och faktorer kan vara flexibla. Om man ser tiden som elfte doktorn:

”It is more like a ball of wibbly wobbly timey wimey… stuff” (Doctor who, the eleventh hour m många andra avsnitt)

Som jag lärde mig på en stresskurs; vissa saker går att planera, andra inte. Jag har planerat hur länge min förtroendetid är varje dag, men när den sker och vad jag gör beror på de möjligheter och uppdrag jag ser att jag behöver ta.

Det är därför jag ofta frågar: vad behöver du för att möjliggöra… (projekt etc)? Förutom tid? För när material m.m finns, dvs det praktiska, kan man skapa tid för det det teoretiska. Samtidigt som om jag kan det teoretiska väl vet jag vad jag behöver i det praktiska. Så visst hänger de ihop, teori och praktik, men möjligheten att koppla dem samman kanske saknas?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s