Skolans Dilemma

Den senaste tiden har varit tuff för mig på ett personligt plan, men arbetet har haft sina ljusglimtar.

Exempelvis diskuterades ovanstående dilemma mellan kollegor lite här och var under veckan. Inte heller vände sig kollegorna mot mig för att fråga ”experten”, utan diskussionen var dem emellan och alla andra som ville delta. Diskussionen i sig var inte lösningsfokuserad, utan det var just dilemmat i sig som var intressant att diskutera just då. Varför har det blivit på det här viset? var vad de diskuterade.

En annan diskussion har varit kring dilemmat att våra styrdokument i sig är inte alltid inkluderande, men vi ska vara inkluderande. Dilemmat att förutsättningarna för inkludering finns inte alltid till hands. Igen var det inte lösningsfokuserat, utan mest ett konstaterande att läraryrket är inte lätt, men att vi gör vårt allra bästa.

En lite tråkigare diskussion handlade om pengar. Om vi bara hade pengar… som musikal-låten nästan går.

För att inte glömma eleverna. De ger mig aha- upplevelser varje dag. Jag träffade några sjuåringar som var fast beslutna att glassbilen bara luras. ”Hurdå?” frågade jag, nyfiken som jag är, men någon förklaring fick jag inte. Däremot när jag vände mig om hörde jag de sjunga efter glassbilens signaturmelodi ”vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng”. Här blir det till att arbeta med källkritik 😉.

Sedan finns ju också eleven som klev in i klassrummet, fick syn på mig och utbrast: ”Ja, Therese!” Vem kan fortsätta vara ledsen av sådant?

Eller mina fina åttaklassare som tror att jag kan och vet allt. ”Vaddå, du är ju ett vandrande google.”

Rätt ofta tänker jag på vad vi utsätter dessa härliga elever för. Vi vet att läraryrket inte är lätt, men det är inte elevyrket heller. Att hålla reda på 13 (eller fler) olika ämnen i veckan, ofta få något nytt att lära sig och försöka förstå, sitta still i timme på timme, acceptera att allas olikheter i klassen m.m m.m. Jag kan egentligen inte veta mer om deras situation, för jag utgår från mina egna erfarenheter och för elever idag ser det helt annorlunda ut. Likaså gör läraryrket.

Å där har vi ännu ett dilemma för skolan; att förändras i takt med elever och samhällets utveckling samtidigt som vi ser till att förändringar implementeras och fastnar, vilket kan ta år.

Skolan är ett dilemma, på många sätt och vis. Frågan jag funderar på är om det räcker att vara medveten om detta, för lösning vet jag inte om det finns, eller ska man söka lösningar på detta dilemma? Svar på den kan jag inte ge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s