Barriärer till förändringsarbete del 3 och sista

Ja, nu är jag framme vid kapitlet som ska berätta hur man bryter dessa barriärer och kommer skriva om dem så snart jag läst ut det kapitlet. Här följer det sista.

Ytterligare en mur vi bär inom oss mot förändring är att vi värdesätter saker vi känner igen högre än det vi inte känner igen och ibland är det fel saker. Detta leder till att våra beslut blir sämre än om vi hade varit objektiva, speciellt om vi lärare väljer strategier vi känner igen för att vi känner igen de och inte för att de passar vårt syfte med undervisningen.

En annan är vår rädsla att göra fel. Istället för att göra något, gör vi ingenting, men som författarna påpekar

Men att göra ingenting är faktiskt inte riktigt att göra ingenting – det är att inte göra något nytt.

Det leder ju till att inga förändringar sker, dvs eleverna kommer fortsätta ha svårt för det de har svårt för.

Sedan vill vi inte heller visa oss sårbara, och därför svårt att be om hjälp. Därtill när vi sitter i ett rum och någon påstår att vi borde veta om ex en praktik som vi inte minns något om låter vi oftast bli att erkänna att vi inget vet. Författarna kallar det den lilla rösten som säger:

Jag har ingen aning om hur jag hamnade här, nu hoppas jag bara att ingen kommer på mig!

Så, hur bemöter vi egentligen misstag? Även om det inte är uttalat, får ett misstag ändå en negativ konsekvens? Detta är ju också kopplat till hur vi ser på praktik och person. Om jag kritiserar en praktik, men det tas personligt blir det svårt att få till en förändring.

Så,nu mot att riva dessa murar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s