Nostalgi

Jag sitter just nu på tunnelbanan på väg hem efter en konsert och när jag gick från spårvagnen till tunnelbanan i Kungsträdgården blev jag nostalgisk.

För lite mer än fyra år sedan, på våren, bestämde jag och mina tre kollegor på den avdelningen att våra femåringar var redo för en riktig utflykt. Nordiska museet var målet och resan dit gick först med buss, sedan gröna linjen med byte till blå linjen och till sist spårvagn.

Nervös? Nej inte alls just då. Vi hade åkt på minst en utflykt varje månad och drillat barnen i hur man beter sig och vad man behöver göra.

Dagen kom och västar på! Under hela resan var jag som en soldat som hade stenkoll på min trupp. De betedde sig exemplariskt. Inga problem över huvudtaget. Besöket i museet tyckte barnen var fantastiskt. Bäst var ju Gustav Vasa-statyn. Hemresan gick lika bra, fast några somnade. Det var den bästa utflykt vi haft!

Det enda jag ångrar idag är att jag inte överöste dem med beröm när vi var tillbaka!

Idag kan jag också säga att detta var en grupp med sina utmaningar. De diagnoser man kan hitta hos förskolan hade vi i vår grupp. Samt andra sociala utmaningar. Med gemensamma insatser och turen att jag just då läste specialpedagogik och hade klasskamrater runt mig att rådfråga.

Stunder man tar vara på i efterhand…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s